Höstens sjukdomsdrabbade tid verkar fortsätta förfölja mig och min familj som ett svart moln och återigen hänger jag framför datorn och tittar hur tiden flyger förbi på ytterligare en Java utbildning medan min fru och son ligger i snörvlande högar bredvid. Idag kikade jag på fullt allvar om jag kan välja bort Java med Swing som alternativ, men sedan började jag fundera över vad jag håller på med…är det dags att kasta in handsken eller ge järnet?

Det är så lätt att kasta in handsken, speciellt när man mer eller mindre missat dom senaste 4-5 månaderna på grund av sjukdom, mestadels min son visserligen, men ändå.  När jag satt med planeringspennan i högsta hugg så slog det mig plötsligt att jag faktiskt satt och planerade att välja bort en mycket viktig del av min utbildning av inga bättre skäl än att jag var trött och att jag känner mig stressad. Inte en tanke gick till att den enda som förlorar på att kasta in handsken är jag själv och hur dumt är det inte att kasta en massa pengar i sjön på¨grund av lite otur med bakterier? Jag får skylla på febern helt enkelt.

Istället satte jag mig ner och gjorde en stor beställning med böcker så att jag får mer hjälp i mina studier och även en del böcker som jag tänkt ha i sommar och nästa höst. Man kan aldrig börja läsa för tidigt trots allt. Jag skrev även ner vad jag måste göra nästa vecka och det känns skönt att även om kroppen är som spagetti (inte ”al dente” som den normalt är, utan lätt överkokt) att ha lite kontroll och struktur över tillvaron trots allt. Nu ska jag bara sparka den här sjukdomen i skrevet och utföra det som jag förutsatt mig.

Så idag väljer jag att ge järnet istället för att kasta in handsken. Jag avslutar med en av dom låtar som inspirerat mig genom åren, nämligen No Easy Way Out av Robert Tepper:

We’re not indestructible, baby better get that straight
I think it’s unbelievable how you give into the hands of fate
Some things are worth fighting for some feelings never die
I’m not askin’ for another chance I just wanna know why
There’s no easy way out there’s no shortcut home
There’s no easy way out givin’ in can’t be wrong

I don’t wanna pacify you I don’t wanna drag you down
But I’m feelin like a prisoner like a stranger in a no named town
I see all the angry faces afraid that could be you and me
Talkin about what might have been I’m thinkin about what I used to be
There’s no easy way out there’s no shortcut home
Ther’s no easy way out givin in can’t be wrong

Baby, baby we can shed this skin we can know how we feel inside
Instead of goin down an endless road not knowin if we’re dead or alive
Some things are worth fightin for some feelings never die
I’m not askin for another chance I just wanna know why
Theres no easy way out there’s no shortcut home
There’s no easy way out givin in givin in can’t be wrong no
There’s no easy way out there’s no shortcut home
There’s no easy no easy no easy way out

Related posts:

1. Slappna av…eller gå under.
2. Dags för etapp två av sommarens utmaningar
3. Nu är det dags igen…
4. Apple iPad – flip eller flop?
5. Outlook? Thunderbird? Nej, Postbox!