Jag älskar WordPress, det är ett förhållandevis enkelt CMS system med bra dokumentation och ett ganska aktivt community, men på många sätt så när inte WordPress ända fram…

WordPress är för mig världens bästa CMS, dvs det hanterar innehåll på ett fantastiskt sätt, men när det gäller att skapa gemenskap och interaktivitet…ja då faller WordPress platt på ansiktet. ”Men buddypress finns ju!” skriker säkert en del nu och jag kan bara säga…snälla nån, säg att du skojar? Buddypress, liksom mycket av det som är WordPress är tekniskt nördigt och jobbigt att försöka jobba med och i slutändan så blir det aldrig helt 100% ändå.

[ Läs fortsättningen ]

Related posts:

1. Slå ihop WordPress bloggar är inte helt lätt
2. WordPress dag 4 – WordPress Loop
3. Tiden räcker inte till
4. IP.Content – inte direkt det lättaste att komma in i
5. Skapa en egen kontrollpanel för temainställningar i WordPress

Det är endast ett fåtal saker som väcker minnen i mig så starka som att höra Bette Midler sjunga sången The Rose och till och med efter alla dessa år så är smärtan fortfarande stark även om saknaden klingat av med tiden.

Jag satt hemma i min lägenhet i Borlänge,  nedsjunken framför tvn med lite godis och slötittade på filmen The Rose med Bette Midler när telefonen ringde. Jag mins inte själva samtalet med min far, bara hur allt svartnade när han berättade det jag fruktat så länge…min älskade Farmor hade lämnat oss efter en svår tid i cancer. Jag minns inte heller att jag la på eller vad jag sa till min far, jag minns bara att hela min värld stannade och jag var som förlamad.

Sedan sjöng Bette Midler och med sista refrängen brast mitt hjärta…

Under året som följde kämpade jag mot mörkret inombords och hängav mig åt allt som fick mig att sluta tänka på smärtan inombords. Jag spenderade mer tid på gymmet och karate träningen än i klassrummet där min inre smärta byttes ut mot dess fysiska motsvarighet. Min aptit försvann och jag kollapsade med en brusten blindtarm. Inte ens det stoppade mig och bara ett par veckor senare åkte jag till Finland för ett helg med hård träning och gradering med karateklubben.

Jag började löpträna och slog och sparkade på allt i ett försök att låta den fysiska smärtan fylla det hål jag kände inombords, men utan resultat. Smärtan blev bara värre och en dag satta jag mig ner och såg filmen The Rose igen. Mitt hjärta brast återigen och jag föll djupt ner i smärtan, rädd att aldrig någonsin hitta ut från det mörka hål jag famlade blint i. Jag fann tröst i mina vänners sällskap och när det blev för svårt att hålla tårarna inne dök jag djupt ner i böckernas värld som alltid varit min trygghet och senare in i fimens värld.

Men det var inte tillräckligt…

Men så en dag så hände något. Ett leende skymtades bakom luggen hos en blyg och vacker varelse och en röst som av en ängel fick mitt mörker att lyfta som genom ett mirakel. Smärtan klingade av och långsamt ersattes mörkrets ångest av ett ljus så varmt och vackert att jag än idag ler bara vid tanken. Hennes namn var Jenny och idag är hon min hustru och följeslagare genom livet, mitt ljus och min trygghet. Hon är min Ros som med solens varma strålar kämpat sig upp från under vinterns tunga täcke av snö för att läka mitt brustna hjärta och lära mig att älska igen.

För mig är Bette Midlers låt mer än bara en vacker melodi och fagra ord, det är en representation av den svåraste tiden i mitt liv och hur jag räddades av min Jenny…

Related posts:

1. Utveckla mitt bloggande

Twitter är ett socialt medium som jag allt mer börjar hänge mig åt och jag måste erkänna att det känns lätt surrealistiskt att sitta på Twitter ibland…

Att sitta en stund på Twitter är lite som att vara med i Bigbrother med Adam Alsing(@adamalsing), fast tusen gånger större och du kan komma och gå som du vill. Här väljer du vilka personer du vill prata med och vilka du vill lyssna på och jag känner mig lite skitviktig när jag ena stunden diskuterar politik med Gudrun Schyman (@gudschy) eller Folkpartiet (@folkpartiet) och i nästa skoja med uppmärksammade föreläsare som Nikke Lindqvist (@nikkelin) och Niclas Strandh (@deeped).

Jag kan ha djupa diskussioner om integritet med Emma Andersson (@opassande) och Anna Troberg(@annatroberg) samtidigt som jag blir upplyst om hur svenska medier fungerar av Sofia Mirjamsdotter (@mymlan). Jag kan till och med låna ut min cykel som stått oanvänd flera år till Daniel Swedin (@danielswedin) som jag aldrig träffat förut eller diskutera internetfrågor med Sveriges största IT bloggare Tommy Johansson (@tkj).

Jag kan diskutera webbhotell med branschens giganter som Binero(@binero), Loopia(@loopia) och Citynetwork(@citynetwork) och server drift med Jonathan Sulo(@jonathansulo) samtidigt som jag diskuterar domännamn med Peter Forsman (@internetsweden) och Patrik Fältström(@patrikhson).

Jag kan skratta och skoja med Fredrick Federley(@federley) när han är ute på sina äventyr och rodna tills till och med öronen är röda åt Bitterfittans(@bitterfittans) grova och oftast väldigt humoristiska kommentarer.

Det är så många jag kan ha kontakt med som jag troligen aldrig skulle fått en chans att umgås med utanför Twitter och i takt med att mitt kontaktnät på Twitter växer så gör mina affärskontakter det också. Redan har Twitter gett mig några av mina mest aktiva kunder som både sporrar och engagerar mig i min verksamhet och liksom ringar på vattnet så sprider sig diskussionerna Twitter…

…jag är bara glad att jag får vara med och känna mig lite viktig en stund då och då

Related posts:

1. Nya Tweetknappen från Twitter är här!
2. Twitter sjösätter officiell retweet knapp!
3. ZenBe, Digsby och Twitter
4. Världens äldsta Twittrare har avlidit
5. Stora December kampanjen

30 miljoner krononor för en hemsida, det är inga små pengar och då handlar det om ett storföretag tänker du? Nej, det är Västerås stad som fått tokfnatt och köpt in en webbplats för den smått hutlösa summan.

30.000.000 eller en miljon kronor i lön till 30 personer, eller motsvarande 120 årslöner för medelsvenson (250.000 / år) har Västerås alltså lagt ut på en webbplats som är både rörig och i mitt tycke amatörmässigt designad. Nu kan ju jag som webbdesigner gissa att mindre än 1% av dom 30 miljonerna gick till designen och resten till licenser och anpassningar av kodbasen så den blev som Västerås webbplatsadministratörer ville ha den (på ett ungefär iallafall) och det är väl där problemet med webbplatser ligger lite idag?

Webbdesign, eller formgivning av webbplatser, har på många sätt mindre betydelse för webbplatser än funktionerna i sig. Det är alltså viktigare att kunna publicera än att presentera väldigt ofta och för mig känns det så väldigt bakvänt. Det är lite som att vara politiker med väldigt bra budskap men man mumlar i micken när man ska föra fram det i riksdagen. Resultatet blir inte helt bra om man säger så.

Jag förstår inte heller varför man spenderar oerhörda pengar på funktioner, men nästan ignorerar layout och användbarhet som om det vore onödigt? Det är inte direkt så att design och användbarhet kostar så mycket i jämförelse med programmering som kostar vansinnigt mycket i mitt tycke. Presentationen är ju det som ger första intrycket och där måste det vara en balans mellan innehåll och design för det är ingen som ser alla häftiga kodrader som ligger bakom webbplatsen kan jag lova…då kan du designa databaser hur mycket du vill och ändå misslyckas med webbplatsen.

Slutligen kan vi väl bara säga att är det någon annan kommun som ska ha en webbplats i 30 miljoners klassen så hojta till. Jag spenderar resten av mitt liv på den webbplatsen för det priset kan jag lova, och den kommer att se snyggare ut än Västerås webbplats…och vara bättre uppbyggd. Till västerås kan jag bara säga som så att ni kunde haft 12 personer anställda till att bara bygga HTML sidor manuellt i 10 år för samma summa…

Related posts:

1. Gör min hemsida gratis – Webbdesigner vs kund
2. Programmering allt viktigare i framtiden
3. Politiska partiernas hemsidor – kunde vara bättre!

Ända sedan Aftonbladets påhopp på Littorin så verkar det som att det återkommande temat för politiska och samhällsrelaterade debatter verkar fokusera runt sex, trivialiteter och ansvarsglidning och jag måste undra vart tog alla viktiga politiska frågorna vägen?

Barnpornografi, sexköpslagen, förbud mot burka och niqab, skolk på betygen…ja det är ingen hejd på dom stora samhällsproblemen som diskuteras flitigt i media och i bloggosfären, spå flitigt till och med att Piratpartiet gjorde barnpornografi till en valfråga och efter en freudian slip från språkröret slagit undan benen på sig själva och alla dom riktigt viktiga frågorna.  Är det verkligen det som vi bör diskutera innan vi väljer vilka som ska leda landet under nästa mandat?

[ Läs fortsättningen ]

Related posts:

1. När politik får styra