TV-licens, en relik från 1920 har fått mig att se rött i många år när jag tvingats betala för någonting jag inte har något intresse av och nu har riksdagen fullkomligt slagit slint och inte bara ska vi skattebetalare betala miljoner för att SVT ska expandera ut på internet, nu vill dom att alla som har dator ska betala licens också? Sånt gör mig förbannad!

Jag hatar att betala för det skräp som gammelmedia kallar svensk television. Jag finner ingen anledning till att se på svensk television i stort och sist jag lyssnade på någon av radiokanalerna var nog någongång på 90- talets mitt. Jag förstår att det finns folk som gärna vill se och höra det som SVT producerar och jag tycker helt klart att utbudet ska finnas kvar, men varför i hela fridens namn ska jag betala tillsammans med dom? En av mina vänner försökte resonera att det fanns en allmännytta med SVT och att det är viktigt med reklamfria alternativ, men jag köper inte det. TV-licens själva meddelar att att även om man dra in en miljard i intäkter så grå majoriteten av det in i statens övriga verksamheter, så vad är det då vi betalar för? Är det möjligen kvalitet vi får? Tja en del skulle kanske tycka det och dom kan väl få betala för det, men jag vill inte betala straffskatt för att staten behöver extra pengar eller för att några ska kunna se på sina kulturella samhällsdebatts program som ger mig en fadd smak i munnen i bästa fall.

Nu vill man alltså ta saken ännu längre och tvinga till sig sin tvångsbeskattning av företag också om man har datorer, trots att det är minst sagt otroligt att någon skulle sitta på ett företag och titta på en byrålåda berättar eller debattprogram där inkompetenta blodsugare från media försöker hänga på IT trenden på det mest pinsamma sätt. Var inte den extremt höga skatten och integritetskränkandet genom IPRED skäl nog för företag att lämna landet så nog känns det som det börjar bli dags nu. Nu vill man verka lite flexibla genom att säga att ”Vi måste ha en dialog med företagen”, men med tanke på vilken ”dialog” som förts hittils med oss vanliga dödliga med tv pejlare och skräckpropaganda (snigel på ögat någon?) så tror jag vad jag vill på det. I slutändan blir det som vanligt dom mindre företagen som får betala skiten och dom stora företagen säger helt enkelt nej och så är det bra med det. Det vet man så därför försöker man mildra effekten med att utreda ett avgiftstak. Fint, men varför inte göra avgiften valfri om man vill ha skiten eller inte?!

Jag hade tänkt börja införa ljudinspelningar av mina inlägg framöver, men det här är nog en dålig idé.  jag har tänkt på det ganska länge och har haft stöd för det i bloggen, emn det var först efter att jag hörde @levarburton så stämningsfullt läsa på sin blogg som jag verkligen bestämde mig. Den här posten hade nog tyvärr låtit mer som Christian Bale’s snedtändning så jag tror jag hoppar över det den här gången…

Andra åsikter i frågan:

• Radiotjänst har fått storhetsvansinne - Varför inte
• 1219 : Skumraskföretaget Radiotjänst – Rex Regeborg
• SVT ska ut med rubbet på webben – Webbfeber
• Dags att lägga ner TV-Licensen – Claeskrantz
• Ett osannolikt stort opt-out - Kristoffers Blogg
• SVT, de dyraste tv-kanalerna du betalar för, men inte tittar på – Ihateyou
• TV-licensen börjar bli en parodi – Folkpartiet i sollentuna

No related posts.

Siewert Öholm har publicerat 7 förhållningssätt till bloggar i helagotland.se’s ledare och hans skriverier har utlöst en storm av förakt från debattsveriges bloggare, men frågan är om det är så galet egentligen eller om det beror på olika synvinklar på fenomenet bloggning?

Siewert Öholm har riktigt klivit i klaveret med sina sju förhållningssätt till bloggar där han visar upp en väldigt dåligt kunnande om just bloggning och dess verkan på samhället, vilket inte är så konstigt med tanke på att han inte själv är en bloggare och eftersom fenomenet är högst ogripligt, liksom internet i stort. Därför ligger det i sakens natur att personer som Siewert försöker gripa tag i och identifiera saker som är lika oändligt föränderliga som det antal människor som står som fokus för fenomenet.

Jag har sett dom här debatterna ganska ofta på sista tiden där olika ståndpunkter försöker klargöra, definiera och kontrollera bloggande och jag börjar misstänka att problemet ligger inte i själva fenomenet, utan att vi ger en sådan bred genre en benämning som är alldeles för generell.

Om vi tar Siewert’s syn på bloggning så kan man läsa mellan raderna att han är en ovan bloggläsare som flackar mellan dagboksbloggar och debattbloggar och på så sätt skaffar sig en mycket smal syn på bloggosfären. Självfallet framstår debattbloggarna som elitiska eftersom dom domderar ut sina åsikter till en allt större publik och samtidigt länkar till likasinnade innom samma område, vilket leder till en allt större läsarskara om man jämför dom med dom amatörmässiga dagboksbloggarna som inte alls har samma intressebas eller ambitionsnivå. Det blir lite som att sätta ihop illustrerad vetenskap med kalle anka och sedan göra något tvärsnitt.

Så kanske det är dags att klassificera bloggning och på sätt få lite struktur på debatten? På så sätt kan man hänvisa till en viss typ av bloggning när man framför kritik eller berömm och därmed undvika märkliga generaliseringar som ofta är snedvridna beroende på vilken nivå man själv befinner sig på som bloggare eller icke-bloggare.

Dagboksbloggaren – En bloggare som för journal över sitt liv och dom saker som händer runt omkring bloggaren. Ambitionsnivån är låg liksom kraven på bloggaren själv att skriva sakligt och intressant. Har få eller måttligt med personer som följer bloggen av vilka majoriteten är vänner eller bekanta. Innehållsmässigt är det ganska trivialt och ointressant för dom som inte känner personen i fråga, men det kan variera kraftigt beroende på inriktning. Kommentar inlägg är låg eller mycket låg.

Produktbloggaren – En bloggare som skriver om kommersiella produkter och händelser. Modebloggare och filmbloggare är typexempel på den här typen av bloggare som antingen hamnar på samma nivå som dagboksbloggaren eller tar sig till mer seriösa nivåer. Mer seriösa produktbloggare har ofta en ganska bra bas av personer som följer bloggen och en del kan till och med få en mycket bra bas. Innehållet brukar vara en blandning av dagboksbloggarens triviala vardag och mer produktrelaterade inlägg och det totala innehållet brukar kunna vara mest intressant för okända.  Kommentar inlägg är oftast mycket hög eller mycket lågt beroende på nisch.

Företagsbloggaren – En bloggare som bloggar med rent kommersiellt intresse för att öka synbarheten för sin produkt. Produkten kan vara en tjänst eller en vara som kan vara både fysisk eller digital. Håller oftast en hög standard med affärsliknande inriktning vilket tilltalar en bred bas av personer som följer bloggen. Innehållet är oftast produktrelaterat eller nischbaserat med innehåll relaterat till produkten man vill förmedla. Innehåller sällan några privata detaljer och ju större produkt desto mindre frekvent blir den typen av innehåll. Kommentar inlägg är antingen hög eller mycket låg beroende på bloggens utformning.

Debattbloggaren – En bloggare som bloggar om samhällsutveckling och samhällsproblem för att väcka debatt och opinion baserat på sin egen synpunkt. Håller oftast en mycket hög kvalitet med få inslag av det triviala av personer med god eller mycket god insyn i det man bloggar om. Mycket ofta är inriktningen politisk eller kulturell och har påtalande ofta en stor till mycket stor följarskara av personer som följer bloggen. Kommentar inlägg är hög eller mycket hög med få undantag som istället har mycket låg frekvens.

Media Bloggaren – En bloggare som bloggar på liknande sätt som Debattbloggaren, men är styrd av det mediabolag som han jobbar för. Inriktningen är ofta fokuserad mot ett specifikt ämne med få inslag av det triviala. Håller ofta en hög kvalitet, men saknar ibland självkritik och saklighet eftersom innehållet styrs av behovet av komersiell vinst. Har ofta en stor följarskara och en hög kommentarfrekvens som delvis beror på det mediabolag som bloggaren jobbar för.

Om vi ska kika på den eller dom som besöker bloggarna så finns det ett antal typer också beroende på kunskap, erfarenhet och kunskap om internet som fenomen och även deras egen nivå av bloggning.

Den mossiga bakåtsträvaren – Har hört talas om bloggning främst genom media utanför internet. Har begränsad internet kunskap och  mycket liten kunskap om bloggning i stort. Hoppar vilt mellan olika bloggar utan fokus eller något egentligt intresse. Ser bloggning som ett okynne som bör begränsas och kontrolleras med en i det närmaste censurliknande kontrollapparat under överseende av maktorgan som EU eller regeringar.  Anser att upphovsrätten måste skyddas till varje pris och att elektronisk övervakning är ok, mest för att det inte drabbar honom själv och för att han saknar kunskap om innebörden av konceptet.

Den hotade Media Elitisten – Har liten kunskap om bloggning, men har ofta en blogg som arbetsverktyg trots detta. Jobbar innom media och känner sig hotat av bloggningens effekter på övriga media och som alla som känner sig hotade så står denne med taggarna utåt. Slåss i uppförsbacke och motvind där han avskyr inriktningen som övriga media styrt in på med i det närmaste fullständig fokus på kommersialism istället för allmännytta samtidigt som han lägger skulden på bloggning eftersom det påminner om hur lite journalist han egentligen är nu för tiden och för den ständiga kritik han utsätts för när hans skriverier faller platt.  Upphovsrätten är både bra och dålig och man har i stort ett öppet sinne, iallafall tills dess att det är dags att tjäna ihop dagens lön då man gärna ger en känga eftersom det säljer.  Besöker oftast kollegornas bloggar och debattbloggarna i arbetet, men privat undviker man bloggarna. Är inte för elektronisk övervakning privat, men debaterar gärna åt olika håll beroende på vilket som för närvarande är mest lönsamt.

Den intellektuella IT Akademikern – En oftast mycket sakkunnig person som tänker sig för både en och två gånger innan han ger sin syn på saker och ting, och då alltid mycket sakligt och neutralt. Lika ovanliga som välkommna på vilken blogg som helst. Besöker utvalda bloggar innom samma eller ett fåtal olika områden och har oftast sin egen blogg. Har god insyn i bloggningens mysterier och det sociala spelet som följer och åtnjuter stor respekt i sin bloggosfär på grund av detta. Är varken för eller emot upphovsrättens avskaffande eller den elektroniska övervakningen utan ser hellre en debatt om dessa för att få någonting som kan fungera för alla parter.  Neutral debatt och feedback på ett intellektuellt plan är mer intressant än irrationella utbrott och smaklösa inblickar i personers privatliv. Är lika sällsynt som källgranskning hos se och hör…

Den stressade Proffsbloggaren – Jonglerar bloggar och RSS flöden samtidigt som man skickar email och SMS som den naturligaste saken i världen. Vet allt om bloggning och har en eller flera bloggar samtidigt som han fölger ett respektfullt antal bloggar innom flera områden. Är aktiv debattör och har många åsikter om allt, oftast samtidigt, som ibland blir lite fel på grund av multitasking eller bristande insyn i ämnet på grund av tidsbrist. Har varierande åsikter om upphovsrätt och elektronisk övervakning, men brukar vara för en ändring av upphovsrätten och mot elektronisk övervakning. Oavsett ståndpunkt så försvarar han den till det yttersta med alla elektroniska medel som han har till sitt förfogande…när han har tid förståss.

Den skrikande debattören – Har åsikter om allt och alla, oftast samtidigt. Navigerar mellan bloggar och nyhetsflöden som en haj simmar i havet, redo att hugga på nästa explosiva ämne. Debatterar hellre än gärna och gör det högljutt och kraftfullt, även om det inte är helt sanningsenligt eller om han är insatt i ämnet. Upphovsrätt och elektronisk övervakning är bara medel för att få spy sin galla på nätet och oavsett hur han ställer sig så kan du ge dig på att du kommer att få höra det tills öronen ramlar av…även om debatten gäller något helt annat eller han är helt ute ock cyklar.

Den naiva Helgsurfaren – Kollar sin post och kanske kikar in på aftonbladets nöjes eller sport sidor någon gång ibland. Har inga problem att hitta på nätet, men är glatt ointresserad av bloggandets konst även om han kanske kikar in på vänner eller arbetskamraters bloggar ibland eller följer någon mediabloggare. Laddar kanske ner en sång någon gång ibland men är i övrigt tämligen ointresserad av debatten om upphovsrätt eller elektronisk övervakning, även om den senare debatten kanske intresserar lite trots allt eftersom media skriver så mycket om det.

Den glade amatören -  Har hört talas on bloggar, men vet inte vad det är. Har fullt sjå att komma ut på internet alls och all koncentration krävs för att hitta fram till hans hotmail eller kanske en adress som någon skrivit ner åt honom. Har aldrig laddat hem ens PDF reader och är mer oroad att hans dator ska vara infekterad av ondskefulla virus eller sådana där trojaner än vad upphovsrätt eller elektronisk övervakning, vilket han knappt hört talas om.

Det finns självfallet många, många fler typer än dom här och om du kommer på någon som saknas, skriv en kommentar så lägger jag till den. Kika även om det finns någon typ som du själv passar in på, eller kanske du är mer en mix av flera?

Med den här listan så kan vi väl kanske säga att Siewert hamnar i någonstans mellan den mossige bakåtsträvaren och den hotade media elitisten och då är väl hans råd inte så tokiga egentligen då den riktar sig till en liknande publik?

Related posts:

1. Byta server – inte så enkelt som det låter
2. Tiden räcker inte till
3. Slå ihop Wordpress bloggar är inte helt lätt
4. Varför tänker inte folk själva?