Förra veckan fick jag lite skäll av gruppansvarige i skolprojektet på högskolan för att jag inte hade varit tillgänglig på telefon när jag var sjuk och det är inte första gången som det har hänt att jag får kritik över just tillgänglighet på telefon, trots att jag har alla möjliga andra kommunikationskanaler tillgängliga.

Att jag fick en skopa ovett förra veckan i samband med skolprojektet kändes lite märkligt just med motiveringen attjag inte svarat i telefon när vi kommunicerat på annat sätt tidigare, men jag förstår frustrationen när jag mer eller mindre varit helt frånvarande under projektets gång, även om jag försökt hålla kontakten genom facebook där gruppen har kommunicerat under projektets gång.

Samtidigt så började jag fundera på andra tillfällen när liknande incidenter inträffat, som under min tid som nattis på First Hotel Grand när jag haft både medarbetare och chefer beklaga sig över att jag inte svarar i telefon när jag varit ledig och eller sjuk, något som jag alltid haft svårt att förstå eftersom jag på min lediga tid inte har någon skyldighet att vara tillgänglig alls om jag inte vill. En del av dom incidenterna fick mig att må riktigt dåligt faktiskt, men det är en annan historia…

Det jag börjar fundera på är om jag är någon slags minoritet som inte alltid är tillgänglig på telefon, eller snarare mycket sällan finns att få tag på den vägen? I skolan har jag den aldrig på, eller möjligen på ljudlöst, på bussen eller i butik samma sak för jag tycker det är ohyfsat att prata i telefon och störa andra. När jag jobbar eller pluggar så behöver jag koncentrera mig och tycker inte om att bli störd av telefonsamtal och när det är kväll vill jag vara ifred. Det lämnar inte mycket tid över till att prata i telefon kan jag säga och det är tydligen där skon klämmer ibland. Det faktum att min tid som växeltelefonist på I13 med diverse incidenter lämnat mig lätt traumatiserad gör ju inte direkt att jag pratar i telefon mer än nödvändigt heller…

Direktkontakt via telefon är, iallafall i mitt fall, inte det mest effektiva sättet att informera eller begära information för det förutsätter att mottagaren är tillgänglig just när du behöver det, vilket inte alltid är fallet. Textmeddelande, oavsett om det är via SMS, epost, på ett forum, facebook eller något annat ger mottagaren en chans att svara när denne är tillgänglig. I mitt fall är det snudd på dygnet runt, men det är knappast normen skulle jag tro. Här är det viktigt att man kommer överens om vilken form av kommunikation som varje projekt ska föra och på vilket sätt.

I fallet med mina chefers missriktade tro att jag sov med min mobil eller att jag alltid hade obetald jour när jag var ledig och kanske likadant med skolprojektet nu så tror jag problemet låg i att det fanns förutfattade meningar från båda hållen om vilken typ av kommunikation som var mest effektiv. Jag måste komma ihåg att inför framtiden förtydliga att jag inte alltid är tillgänglig på telefon utan föredrar annan typ av kommunikation så att det är klart redan från början och även ta reda på hur gruppen vill kommunicera.

Är det så verkligen att man idag förutsätter att alla är tillgängliga på telefon, iallafall på dagtid, och att man har svårt att förstå dom udda individer som jag, som inte lever i symbios med min telefon? Finns det flera med samma upplevelser därute, så skriv en kommentar….för just nu känner jag mig som ett freak!

Related posts:

1. Gooruze, årets mest spännande community?
2. Dimdim – webbkonference och supportverktyg
3. Att marknadsföra en Blogg
4. .Tel domänen kommer i mars